Är hemma från henke nu:P Vi var innne på olika bloggar och i gamla skolkataloger hahaXDOch jag
karatesparkade han på handen:P(hehe...XD) Men nu är jag hemma och ska fortsätta på min brottsberättelse och äta:D.
Här är början på den:P.

Den stumma flickan

Reptilansiktet

De torra höstlöven prasslade under hennes vita gymnastikskor. Det var kallt och mörkt ute, och inga stjärnor på fotbollsplanen ikväll. Hon brukade aldrig vara rädd när hon gick ensam ute på kvällen men det var en konstig känsla i luften idag, hon kände sig iakttagen. Hon började gå med snabbare steg .Då började hon höra steg bakom sig, hon vände sig om och såg en mörk skugga några meter bakom sig. Skuggan höll i något som såg ut som ett rep, hon fick hemska bilder i huvudet och började springa. Men skuggan var snabbare och kom snart ikapp henne, hon försökte göra motstånd men det var lönlöst. Hon tittade upp och såg det hemskaste ansikte hon sett, det var ett reptil liknande ansikte, på något sett påminde om en ödla eller orm, böja sig över henne .Hon kunde knappt andas när han greppade tag runt henne och släpade henne mot kanten av fotbolls planen. Ett ljudlöst skrik skar igenom luften.

Ett skakande samtal

Det ringde till Göteborgspolisen klockan ett, natten till 4 oktober, Lars Enqvist svarade. Det var en kvinna som pratade, men han hörde inte vad hon sa hon lät väldigt skärrad och pratade väldigt snabbt och snubblade på orden. Lars som var van vid sådana här situationer bad kvinnan att lugna ner sig och hon slappnade av en aning. Hon berättade att hon hette Dana Lindström och hade varit ute sent med sin hund sent ikväll. Då hade hennes hund börjat skälla och dragit iväg mot fotbollsplanen. Hunden brukade aldrig vara olydig sa hon med en gnutta stolthet men mest skräck i rösten. Den hade stannat under ett träd och skällt som en galning, hon tittade upp i det lövtomma höstträdet. Där hängde en flicka med mörkbrunt hår och rött ansikte med skärsår på halsen och i ansiktet. Flickan kämpade för att hålla sig uppe och hålla sig med händerna i repet över halsen. Dana hade hittat en blodig kniv nedanför trädet som hon snabbt hade skurit av repet med flickan hade dunsat ner i marken och blivit medvetslös. Dana hade tagit upp sin mobil och ringt först efter ambulans och sedan polisen. Hon avslutade darrande berättelsen med att dom skulle snabba sig ditt för hon visste ju inte om gärningsmannen var långt borta. Lars Enqvist ropade på Gunnar Jansson och bad honom att skicka fyra polis bilar till Gårdsgatan72 och att det var brottom. Han hälsade Dana Lindström att 4 bilar kommer dit inom 15 minuter.



Brott och Undersökning av brotts plats rapport: 5/10-2010

Upphittat: Kniv med spår av blod, rep
blodets DNA: tillhör offret


Information om offer: Felicia Månlund
15 år
Grangattan3
stum
Föräldrar: Lina Månlund, Bertil Månlund
offrets tillstånd: kritiskt

Lars Enqvist suckade och avslutade rapporten, det var alltid värre när det var barn inblandade i så allvarliga fall. Felicia Månlund låg just nu inne på akuten och att någon hennes läge var allvarligt, det var hemskt att tänka på. Sedan började han att fundera. Varför skulle någon komma på att försöka mörda en stum oskyldig 15 årig flicka på väg från hennes dansträning? Sedan tittade han ut genom sitt fönster med utsikt över en stor del av Göteborg och tänkte på hur många onda och sjuka människor som fanns där ute och att en av dem mycket väl skulle kunna försöka mörda ett oskyldigt barn?


Aftonbladet 5/10-2010 Första sidan

Igår natt hittade en 30 årig kvinna, på kvällspromenad med sin hund en 15 årig stum flicka hängande i ett träd med en snara runt halsen. Kvinnan, som inte vill prata med pressen och befinner sig i något av
ett chocktillstånd, larmade genast polis och ambulans som anlände 10 minuter senare. Flickan är 15 år och stum, och var på väg från sin dansträning. Hennes Det finns än så tillstånd är kritiskt, hon är medvetslös och vårdas på sjukhus. Det finns än så länge inga misstänkta och Göteborgspolisen vill inte ge några kommentarer.

Läs mer på s.7,8 och 9

Lena Fager - reporter [email protected]


Lars Enqvist visade artikeln för sina arbetskamrater, Gunnar Jansson och kriminalinspektör Nina Gustavsson i det ljust brunt målade fika rummet. Nina suckade och skakade på huvudet så att det ljusa håret flög kring ansiktet..
- Det är fruktansvärt sade Nina och skakade på huvudet igen.
- Jag vet, hur kan man bara få för sig att försöka döda att barn?, Undrade Lars.
- De är sjuka, mumlade Gunnar.
- Ja ni såg ju hur hon såg ut igår ,helt vit i ansiktet och skärsår i ansiktet.
Igår hade Gunnar Jansson, Lars Enqvist och Nina Gustavsson hälsat på Felicia Månlund på sjukhuset. Det hade varit hemskt att se henne ligga där orörlig med det bruna håret utspridet som en regnbåge runt huvudet och de lilableka ögonlocken stängda. Hennes föräldrar hade suttit bredvid, mamman ,Lina Månlund i en stol med ansiktet i händerna och gråtit, hon hejdade sig ibland för att titta upp på sin dotter och sedan fortsätta gråta. Hennes pappa, Bertil Månlund, hade bara suttit där och stirrat rakt fram, fortfarande lika chockad. De hade förhört föräldrarna om allt som hänt den kvällen. Felicia hade tydligen gått hem ifrån sin dansträning och inte kommit hem. Pappan skulle just ringa polisen när telefonen ringde... Pappan avbröts sig och såg ut att tänka efter.
- Och det var ni som ringde, avslutade han besvärat.
- Vilken tid?, frågade Lars.
- Ungefär klockan halv elva sa pappan.
- Okej, sa Nina och nickade.

Lögnen

Nu efter kom Lars Enqvist på att brottet inte ens hade utspelat sig klockan halv elva. Han informerade snabbt Nina och Gunnar om detta och de åkte snabbt hem till familjen Månlund´s hus. De bultade på dörren och efter 30 sekunder öppnade pappan. Hej, vad vill ni då, sa han med spelad lugn röst. Vem var det egentligen som ringde halv, elva frågade Lars Enqvist. Okej, kom in så ska jag berätta sa Bertil uppgivet. De satte sig i lädersoffan och pappan började berätta.
Klockan halv elva ringde en man och sa att han skulle mörda min dotter, sa Bertil sorgset.
Han sa att det inte fanns något jag kunde göra, för hon hängde redan i ett träd.
Och jag fick inte ringa polisen för då skulle hon få en betydligt värre död än så…
Oj då, sa Lars.
Det var bra att du berättade, sa Nina.
Och nu vet han att hon lever, och han ringde igår och sa att vi allihop var dödens…
Nina skrek till.
Vad är det, frågade Gunnar förskräckt.
Jag såg ett ansikte i fönstret, sa Nina.
Gunnar du springer ut och kollar, och jag kallar på förstärkning sa Lars kvickt.
Okej, ropade Gunnar som redan var ute i hallen.
Nina var rädd, det var inte vilket ansikte som helst utan, ett på något sätt… reptilliknande ansikte.
Hon berättade för Lars efter att han hade kallat på förstärkning. Hon förstod nu hur rädd den stackars flickan måste ha varit. När Lars hade lyssnat, sa han att flickan hade vaknat på sjukhuset nu, och att så fort förstärkningen kommit skulle de åka dit.

På sjukhuset

När de kom dit satt flickan upp i sin säng. Det var skönt att se att hon inte var medvetslös längre. De förhörde henne noga, och fick reda på allt som hennes föräldrar redan sagt. När de frågade hur gärningsmannen hade sätt ut blev hon tyst...
- Vad är det? Sa Nina.
- Han såg läskig ut... Sa Felicia.
- Hur då, då?
- Som en.. Nästan som en... Ödla sa hon lågmält.
-okej, sa Nina kort.
Nina tänkte på mannen i fönstret med sina smala pupiller och gul liknande ögon. När de var klara ringde Gunnar och sa att mannen var gripen. Vi kommer, sa Lars.

Förhöret

Mannen satt i förhörsrummet, de gulliknande ögonen var helt lugnt riktade mot Lars. Det första Lars sa var:
- Vad var du natten till när mordet skedde?
- På fotbollsplanen, det var jag som hängde henne, sa han lugnt.
De fortsatte förhöret och mannen, som hette Milo Engberg bara fortsatte erkänna lugnt. De tog en paus. Lars gick till sina arbetskamrater bakom den förklädda glasrutan och de utväxlade förvånade blickar.
- Det där var konstigt, sa Gunnar förvånat.
- Ja, sa Nina.
- Det är väll bäst att fortsätta direkt, sa Lars.
- Ja, antagligen, sa Nina.
Lars gick in i förhörsrummet igen.
- Varför gjorde du det?, frågade Lars.
- För att jag aldrig har mördat ett barn förut, sa han.
- Men det är väll ingen anledning?, sa Lars.
- Jo ,sa han, det är det.



Personundersökning

Milo Engberg var en underlig, person. Han bodde i en fin gul villa, men var nästan aldrig där. Han var ute och… gjorde saker. Det skummaste med honom var hans mål i livet. Att göra allt. När Lars berättade för Nina tittade hon bara på honom och sa: ingen kan göra allt. Jag vet, Men han tror det, sa Lars .
- Är han sjuk? Undrade Nina.
- De håller på med undersökningar just nu, men konstigt nog tyder det mesta inte på det, sa Lars bekymrat.
- Oj, sa Nina, skumt.
- Ja, och han berättade allt detta för mig för att han aldrig hade gjort det förut.
- I det här yrket blir man ständigt överraskad, sa Nina.
- Jag vet, sa Lars.


HAHA! komentera vad ni tycker;P

//Rosyy<33